Vårdnadstvist i tyst tvist !?!
Överanalytiker, full av inre stress vankar jag av och ann i denna process. En process som nu fylls av tystnad och maktlöshet.
Skulle kännas bättre om man hörde nånting för tystnaden skrämmer mig.
Snart är steget där att lämna in ansökan om egen vårdnad och hur reaktionen blir…de vet jag inte, men självklart funderar jag.
Inte så att jag målar fan på väggen men av denna tystnad kan man inte utlösa någonting alls!!
Men det ska bli skönt att få detta ur världen hur det en blir, så man kan ta nästa steg i livet och att lillemans dagar kan fyllas av nya aktiviteter!!
Dagis,, kompisar mer rutiner och kanske lite det man kan kalla
:::VanligarE LiV:::
Maktlöshet är något vi alla får smaka på, men när processer drar ut på tiden pga andra och man inte kan ta sitt magiska trollspö och påverka då e det tufft!! Idag är en sådan dag, då det känns som om tiden står still inget händer och ALLLLLLT blir drygt och fullt av motgångar :/
Ennu jobbigare när man känner av sitt eget gnäll och sin bitterhet, om man ändå inte gjorde det så kanske det inte vart så jobbigt ( förutom för alla andra da :P) men nu börjar jag tröttna på min sinnesstämning faktiskt.. Även att vara trött heeela dagarna må illa av trauman som poppar upp tit som tätt… Ja helt enkelt att vara en mess-de-lux.